DN uppmärksammar idag den svenska spelbranschen. Kul att läsa om framgångsrika svenska entreprenörer och företag. Som smyggamer sedan flera år tillbaka har jag avverkat många underhållande svenska produktioner från 90-talsklassikern Pinball Dreams till den nutida framgångssagan Battlefield.
Den svenska spelbranschen är som jämförelse betydligt större än filmbranschen.
”Den största utvecklaren Digital Illusions liksom Massive Entertainment arbetar också på storbudgetspel. Budgeten för vart och ett av dem skulle som jämförelse räcka till två stycken Millennium-trilogier. Och Arn-filmernas historiskt – och som många tyckte hysteriskt – höga budget på över 200 miljoner kronor är standard i datorspelsvärlden”
Kanske ligger det där en förklaring. Filmbranschen är djupt sammantvinnad med kulturpolitiken. Genom statliga filminstitutet fördelas distributionsstöd, biografstöd, regionstöd, produktionsstöd mm mm. Är det den bästa grogrunden för den kreativitet som krävs för att skapa konstnärligt?
Socialdemokraten Luciano Astudillo argumenterar för att den svenska spelbranschen ska gå samma öde till mötes genom en ökad statlig involvering i produktionen av svenska spel.
”– [..]I dag finns inget departement som tar på sig ledartröjan och tar ansvar för utvecklingen. Här finns en outnyttjad potential [..], säger Luciano Astudillo.”
Kanske är det just avsaknaden av politisk ”ledartröja” som gjort att den svenska spelbranschen gått så bra. Jag tror att det är rätt få gamers där ute som tror att Lucianos partikamrater sitter inne med de rätta visionerna för nästa svenska spelframgång, eller några andra partikamrater heller för den delen…
Luciano, vad sägs om att göra upp med en omgång BF2?
Snarare politisk tvångströja.