Avtalet sägs upp med Sundbybergs bästa äldreboende

I december landade Socialstyrelsen med den hittills mest omfattande genomgången av kvaliteten inom Sveriges äldreomsorg. Sundyberg hamnade sist. Inte bra.

Ritva Runestad, vår gruppledare i äldreomsorgen, tog initiativ till en bred handlingsplan för en högre kvalitet i omsorgen.

Socialdemokraternas svar blev att

1. Lägga initiativet till handlingarna för att ta upp frågan i februarinämnden (vilket inte skedde)

2. Lägga ner äldreomsorgens nystartade kvalitetsavdelning

3. Säga upp avtalet med Sundbyberg i särklass bästa äldreboende – Solskiftet

4. Kommunalisera Solskiftet kombinerat med ett avtal med en fristående organisation, utan upphandling, vilket inte är lagligt.

Min fråga till Socialdemokraterna är, på vilket sätt blir kvaliteten i äldreomsorgen bättre av detta? Något för Ulf Nilson att skriva om?

Mona slirar

Mona slirar om SAAB och GM. Vad tycker hon egentligen?
Döm själva:

(detta påminner inte så lite om hur vi har det här i Sundbyberg, se mer här)

Inget medhåll från DN

Från DNs ledarsida får jag knappast medhåll i min ståndpunkt att väljarna borde ha något att säga till om. Eller förresten, det kanske jag får, jag vet inte, DNs ledarsida tycker som vanligt allting samtidigt, men ändå inte.

Om inställningen att väljarna ska ha två tydliga alternativ att ta ställning till  – avveckling eller utveckling av kärnkraften - säger DN:

”Det är illa om kärnkraftens framtid ska avgöras i ett sådant samhällsklimat.”

Att borgerligheten har enats om kärnkraften reduceras av DN till ”taktiserande”. Samtidigt verkar inte en uppgörelse vara bra heller. ”En partitaktiskt konstruerad uppgörelse är sämre än ingen alls”.

Således kommer DN fram till slutsatsen att det bästa är att partierna ska göra upp om energipolitiken efter valet, utan möjlighet för väljarna att få tydliga besked före valet om vilken politik som ska gälla för de olika politiska alternativen.

Märkligt. På listan över de krafter som vill se mer uppgörelser politiker emellan utan insyn och påverkansmöjligheter från väljarna ligger just nu DNs ledarsida på första plats.

Kärnkraftvalet närmar sig

Det verkar som om mycket talar för att mina spådomar inför 2010 slår in. Det har rört på sig en hel del inom det politiska etablissemanget i inställningen till kärnkraften. Inte en dag för tidigt. Politikerna och folket har inte gått i takt i den här frågan, inte ens miljöpartiets och vänsterpartiets väljare ger sitt oreserverade stöd för den mycket kärnkraftskritiska linje som fram till nu bedrivits i Sverige.

Alliansen har bevisat att man levererar även i tuffa frågor och kan komma överens även där hjulspåren borrat sig långt ner, det är en styrka. Samtidigt har Mona Sahlin hamnat i en svår sits. Hennes parti är splittrat mitt i tu där den starka fackföreningsrörelsen i huvudsak drar mot alliansens kärnkraftlinje medan samarbetspartierna hellst vill gå direkt till slutförvaring utan att passera gå.

Det blir inte lätt att föra fram den ståndpunkten i valet 2010, som troligen kommer att präglas av den sviktande ekonomin och behovet av fler jobb. Men det är ju deras problem.

I denna situation är det alliansen som kommer till Mona Sahlins räddning – möjligheten till en blocköverskridande uppgörelse. Den är problematisk ur två perspektiv, dels är det en lysande nödutgång ur Mona Sahlins politiska rävsax, men framför allt är den demokratiskt tveksam. Varför ska inte väljarna kunna välja mellan två tydliga alternativ och på så sätt med sina röster kunna påverka inriktningen på Sveriges energipolitik?

De som abslout inte vill ha kärnkraft, vilka ska de rösta på? Varför ska inte de ha något demokratiskt inflytande? Och samma sak med dem som vill se en utbyggnad, ska inte de kunna påverka politiken framöver med sina röster?

Därför förordar jag att alliansens energipolitik ställs mot en tydlig avvecklingslinje företrädd av (S), (V) och (MP), det vore det ärligaste och tydligaste gentemot väljarna.