Tydliga besked till väljarna

Mona Sahlin har sedan hon tillträdde som partiledare i (s) varit mycket försiktig i att uttala sig om vad som är socialdemokraternas nya politik och de besked de har att ge väljarna inför nästa val. Någon sade att det är naturligt att man ger ett parti som drabbats av ett förlustval och en ny partiledare tid att formulera den nya politiken. Nu har det gått snart två år sedan valet och över ett som partiledare. Men bara få besked har getts.

Thomas Bodström (s) är dock tydligare i dagens SvD i ett uttalande som kanske säger mer än han hade tänkt sig:

Vi är väldigt försiktiga med att säga vad vi ska göra när vi har vunnit ett val. Vi ska vinna det först.

Även om det inte var ett tydligt besked om politikens innehåll, så var det i alla fall ett tydligt besked till väljarna. 

Lite om hur det var förr

Jag lyssnar på dagens partiledardebatt, på riksdagens webbtv. Det är en hyffsad debatt, klargörande och med en del sköna retoriska poänger. Men det är inte många konkreta besked. Det får nog vänta till höstbudgeten.

Mona Sahlin med flera målar bilden av ett allt sämre Sverige, Alliansen pekar på tydliga resultat som uppnåtts. Ganska förutsägbart. Men om vi nu ändå ska diskutera hur det var förr kan det vara uppfriskande att se vad som hänt sedan dess. Under debatten tittade jag en del på utvecklingen av ohälsan i Sverige. Det som hänt de senaste åren har varit mycket märkligt. I det friskaste landet i världen, kanske det land på klotet med längst livslängd är vi samtidigt bland det sjukaste. Något är fel.

I slutet av 2005 skriver Riksrevisionen under rubriken
”Svaga insatser för att minska antalet förtidspensionerade”:

Riksrevisionen har granskat regeringens och Riksförsäkringsverkets (numera Försäkringskassans) åtgärder inom förtidspensionsområdet. Granskningen visar att regeringen och RFV inte satt upp några mål för att öka förtidspensionärers möjligheter att komma tillbaka till arbetslivet.
Regeringen har inte satt upp mål om att förtidspensionärerna ska bli färre eller hur insatserna ska se ut för att öka möjligheterna för att återgå till arbetslivet. [...]

• I december 2004 var 540 000 personer eller cirka tio procent av den arbetsföra befolkningen förtidspensionerade med sjuk- eller aktivitetsersättning. Om dessa personer har kvar sin förtidspension tills de får ålderpension kommer kostnaden uppgå till 639 miljarder kronor.

• Anslaget för förtidspension var det största i statens budget under 2004 och uppgick till 64 miljarder kronor

• Mellan åren 1998 och 2004 ökade utgifterna för förtidspensioner med 46 procent.

Att låta ett kostnadsberg om 640 miljarder byggas upp utan några som helst åtgärder och utan några initiativ för att komma tillrätta med problemet måste betecknas som ekonomiskt vansinne, hur mycket äldreomsorg får man för de pengarna, hur många mil järnväg? för att inte tala om ett monumentalt svek mot den halv miljon människor som ständigt fått budskapet – du behövs inte.

Nu låter det annorlunda. Försäkringskassan går ut med nya uppgifter att ohälsotalet sjunkit från 39,9 slutet av 2006 till 37,5 i april i år. Det låter ju inte så mycket. Om det inte vore så att varje tiondel motsvarar runt 600 000 heldagars sjukfrånvaro.

När man pratar med folk på stan är det inte sällan folk undrar ”vart tar alla pengarna vägen”? Ett tips kan vara att besöka försäkringskassans hemsida oftare. Ett annat kan vara att vill vi ha resurser till välfärden också i framtiden är det inte socialdemokraternas bidragssamhälle vi ska ha tillbaka.

Rådslag i Sundbyberg

För några dagar sedan uppmärksammade ABC det pågående rådslaget i Sundbyberg. Under många år har socialdemokraterna drivit på för ett utomhusbad på Golfängarna i Sundbyberg. Inget fel i det, vem gillar inte att bada?

Problemet är socialdemokraternas totala oförmåga att prioritera. De som har varit i den så kallade verkligheten och sett hur våra förskolor, skolor eller för den delen äldreboenden ser ut i staden kommer snabbt till slutsatsen att det smartaste valet inte är att lägga 30 miljoner kronor, av lånade pengar, på ett bad.

Att badet dessutom planeras att läggas på den mest fågelrika platsen i Sundbyberg, att den ska inhägnas, bevakas och beläggas med inträde mitt i vårt mest populära friluftsområde talar knappast till dess fördel.

För att skyla över bilden av ett parti med total brist för respekt för folkviljan har socialdemokraterna gått fram med att frågan ska avgöras i ett så kallat rådslag. Detta får ändå betraktas som ett fall frammåt. I detta är det nämligen möjligt att rösta nej. I det förra rådslaget socialdemokraterna drog igång kunde man inte det, då kunde man bara rösta ja, eller rösta ja.

Nåväl, rådslaget drog igång till en kostnad av en halv miljon skattepengar. Det var möjligt att rösta genom brev, sms eller internet med en särskild personlig kod som skickades ut på ett röstkort. Men det som drog en ännu större pinsamhetens skimmer över denna redan sorgliga historia var att dessa personliga koder trycktes på utsidan av kuverten som röstkorten skickades i. Om detta må ni berätta.

Inslaget i ABC 2 juni 2008:

 

Skenande socialbidrag?

SvD skriver att socialbidragen skenar i Stockholm. Stockholm stad klarar inte sina uppställda mål. Det är ju inte så bra.

Det tidningen verkar har bommat är dock att socialbidragen minskar kraftigt. I Stockholm stad minskar utbetalningarna med 11% under första kvartalet 2008, jämfört med samma period 2007. Detta enligt Socialstyrelsen, som nyss kommit ut med första kvartalets siffror.

Detta är den största minskningen som går att finna för första kvartalet i Socialstyrelsens webbstatistik. På bara två år har utbetalningarna för samma period i Stockholms stad minskat från 287 miljoner under brinnande högkonjunktur 2006, till 248 miljoner i år. Om socialbidragen skenar någonstans, så är det nedåt.