Nyss hemkommen från tjänstgöring i tingsrätten. Stöld, urkundsförfalskning och stöld igen stod på schemat.
Mina intryck från rätten står sig. Påföljderna är tyvärr pinsamt låga och statistiken bekräftar bilden. Misshandel ger i snitt tre månader. Ger misshandeln skador för livet ska den bedömas som grov och ger då i snitt knappt ett år. I 40 fall förra året dock inte mer än åtta veckor.
Mord snitt fem år, rån tio månader, våldtäkt 18 månader (mot barn knappt 14 månader). Samtliga siffror från BRÅ 2006 och med straffrabatten avdragen.
Jag tror att ett led i att förbättra debatten kring brotten i Sverige är att fler får möjlighet att ta del av vad som händer i våra domstolar och hur dessa resonerar. Är man politiskt engagerad är det inga större problem, har man blivit utsatt för brott vet man också vad det handlar om. Men för att på allvar få en diskussion kring vilka signaler våra rättsvårdande instanser bör sända behöver nog nya grepp tas.
En grundläggande princip i vårt rättsamhälle är öppenheten. På samma sätt som alla medborgare kan bevittna den politiska debatten i fullmäktige eller ta del av allmänna handlingar är rättegångar offentliga, men inte fullt ut. Domarna måste begäras ut och för att kunna ta del av en rättegång måste man vara på plats. Hur många har tid en torsdag halv tre och sitta och lyssna på rättegång?
På samma sätt som vi i Sundbyberg lägger ut handlingar på nätet och många kommuner webbsänder fullmäktigesammanträden, borde en större öppenhet råda vid rättegångar.
Ett första steg borde vara att göra domar offentligt tillgängliga på internet via respektive domstols hemsida. Ett andra steg borde vara att luckra upp fotoförbudet. Det infördes för 60 år sedan, tydligen främst eftersom dåtidens blixtar utgjorde en brandfara och det hade varit mindre bra om bevis och handlingar hade riskerats på grund av överentusiastiska fotografer. Det var kanske förståeligt då, men inget hållbart argument idag.
Visst, det kan finnas tillfällen där en webbsänd rättegång är olämplig och kanske till och med kan skada rättsprocessen. Men precis på samma sätt som rättegångar kan ske bakom stängda dörrar bör särskilda beslut kunna fattas också kring kameror.
Utgångspunkten bör dock vara att rättegångar ska vara offentliga och inget fotoförbud ska råda, såvida inga särskilda skäl talar emot det. Jag tror att först då få vi en debatt kring brott, straff och vårt rättssamhälle på allvar, en debatt som utgår från verkligheten.




Senaste kommentarer