Ännu en dag på kontoret..

Måndag. Kommunfullmäktige. Ärenden att hantera och debattera, det ser jag fram emot.

Helgen var också händelserik. I Muf är det distriktsstämmoperiod vilket innebär att  samtliga distrikt har stämma under tiden från början av januari till slutet av mars. 25 distrikt ska ömsa skinn och för en vice ordförande innebär det hektiska tider.

I lördags var det Västmanlands tur och nästa helg är det Stockholm. Jag får önska nyblivna disktriksordföranden Sverre Linton ett stort lycka till. Det går bra för Muf i landet och inte minst för Muf Västmanland som växt med 40% under förra året.

På kvällen blev det tillbaka till Stockholm och en kväll i nostalgins tecken. Europe spelade på Nalen på en riktigt bra konsert, med fanatiska fans. De som hade hår kvar hade det långt som sanna rockers, de som hade börjat få tunnt hår hade det avrakat.

 Själv diggade man till Europe på mellanstadiediscot senast och det var kul att få uppleva dem live för första gången. Det slog mig vilken bra röst Joey Tempest har, fortfarande.

Efter konserten gick vi vidare. Då gjorde sig våldets Stockholm sig påminnt. På krogen vi var blev det slagsmål. Jag och vännen, som liksom jag mer tänker med ryggmärgen än med hjärnan i sådana situationer, hoppade in och drog ut en av slagskämparna ur bråket. Han hade fått en flaska i huvudet och blodade ner hela mig. En kostym på kemtvätt var i och för sig ett billigt pris i det sammanhanget.

Ordningsvakterna tog över och vi valde att lämna. Väl framme vid Hötorget var det någon form av gängslagsmål i biljetthallen. Polis var närvarande men hade inte grepp om situationen. Min vän assisterade polisen och jag hjälpte till med att hålla koll och dokumentera spektaklet med min kamera. Det var en dramatisk kväll.

Nu tid att förbereda debatten.

29 kronor i månaden?

Vänsterpartiet slår på stora trumman. En ensamstående mor med två barn tjänar bara 29 kronor i månaden med alliansens politik. Nåja. Med vänsterpartiets politik förlorar samma kvinna 100 kr i månaden på grund av vänsterns kraftiga skattehöjning jämfört med 2006, men det kanske inte hör hit.

Vänsterpartiet verkar räkna lite med…   vänsterhanden. A-kassan har ju som bekant höjts, men varför klämma till med 150 kronor. För lärarna är det en höjning, men bara på runt 70 kronor.

Dessutom ”glömmer” vänsterpartiet två viktiga skattesänkningar, dels i landstinget, dels steg två i jobbskatteavdraget. Den totala skattesänkningen för den ensamstående kvinnan är därför inte 800 kronor utan 1075.

Det märkligaste är dock besöken på barnakuten.  Med 400 000 personer i Stockholms län skulle ett besök i månaden innebära nästan fem miljoner besök på länets barnakuter. Den riktiga siffran är snarare under 100 000, ca ett besök per barn vart fjärde år. Avgiften är därför i snitt två kronor i månaden.

Alliansens reformer tillfaller därför den ensamstående kvinnan i högsta grad, med runt 500 kronor i månaden, att jämföra med vänsterpartiets skattehöjning med 100 kronor.

 Sedan kan man ju göra avvägningen om det är värt sex hundra kronor i månaden att sätta dit den där grannen i huset som får lägre fastighetsskatt. Dessutom till priset av ännu fler äldre som tvingas flytta från hus och hem, ett sämre näringsliv, lägre tillväxt och större utanförskap. Vad svenska folket ville blev tydligt i valet för ett och ett halvt år sedan. Vad vänsterpartiet tycker är vettigt blev tydligt igår.

Med svaghet som affärsidé

Jag satt på tunnelbanan och läste Johan Staël von Holsteins krönika i Metro.

Han blir påhoppad, för vilken gång i ordningen vet vi inte, men något är det hos den mannen som väcker en outsäglig mängd vrede.

En grupp på facebook har till och med dragit igång med syfte att uttrycka sin avsky.  Märkligt.

Man kan undra vad som är så problematiskt med en smart och hårt arbetande entreprenör var främsta brott är att skapa fler jobb och en grogrund för nya företag i form av projektet Iqube, så att ännu fler jobb skapas.

Han har väl troligen skapat fler jobb, mer tillväxt, och mer nya skattepengar till välfärden än alla pratministrar Mona Sahlin och Björn Rosengren tillsammans.

Vad är då problemet? Det är attityden. Det genomgående budskapet som Staël von Holstein propagerar för är att allt är möjligt, även i lilla Sverige. En svensk dröm kan man kanske säga. Spelar ingen roll om du är rik, fattig, invandrare eller svenne. Med hårt arbete kan man lyckas.

Det är ett grundskott mot hela socialdemokratins affärsidé. Den bygger på att med svagheten som murbräcka ta sig in i våra vardagsrum, liv - och inte minst - plånböcker.

En snubbe som har mage att påstå motsatsen, du kan, du är stark, det går. Och dessutom bevisar det i handling. Det blir den självklare ärkefienden. Företagande, marknadsekonomi och entreprenörskap löser helt enkelt problemen med utanförskap och hopplöshet på ett mångfalt bättre sätt än de regleringar, kvoteringar och den klasskampsteori som strömmar ur socialismen.

Socialismen blir kort sagt utsatt för konkurrens. Dessutom på den planhalva som den ser som sin egen. Och är det något maktsugna politiker avskyr så är det konkurrens.

Bobby Fischer död

Världen har förlorat ett av sina mest excentriska genier och schackvärlden ett av sina största underbarn.

Några av hans meriter:

• Yngste amerikanske ungdomsmästaren någonsin, 13 år
• Yngste amerikanska mästaren någonsin, 14 år
• Yngste internationella stormästaren, 15 år
• Åtta vunna amerikanska mästerskap (rekord)
• Världsmästare 29 år gammal.

Bobby Fischer var en bråkig diva till spelare och skapade ständigt rubriker. Samtidigt var han spännande som spelare. När schack höll på att bli förutsägbart och tråkigt på grund av att allt fler matcher slutade oavgjort kom Bobby Fischer och inte bara vann på ett elegant sätt. Han förudmjukade sina motspelare.

Han mest kända match, kampen om världsmästartiteln mot Boris Spassky i Reykjavik 1972 har gått till historien. Den sågs som ett koncentrat av hela kalla kriget över ett schackbräde. Sovjetiska agenter samlade luftprover i lokalen. Luften sveptes efter högfrekventa signaler som misstänktes vara planterade för att störa hjärnvågorna. Pressen var hysterisk.

Medan Spassky analyserade matcherna i grunden tillsammans med sin stab av 35 sovjetiska stormästare gick Bobby Fischer ut och spelade bowling på kvällarna. Han vann, så klart.

Bobby Fischers senare liv har tyvärr präglats av tilltagande antisemitism och paranoia. Han har varit efterlyst efter brott mot internationella sanktioner och avled i Reykjavik, av alla ställen.

Läs mer om Bobby Fischer här

Kommunernas författningsdomstolar

Jag har skrivit en del här på bloggen om den svekfulla hanteringen av alla de Sundbybergare som väntar på att få ombilda sin bostad. Socialdemokraterna har lovar att de ombildningar som är påbörjade ska få fortsätta – trots det läggs det fram förslag med innebörden att en majoritet av ombildningarna stoppas.

Även om jag tycker att beslutet i sak vore fel, vore det i alla fall ärligare gentemot medborgarna om (s) rakt ut hade sagt att man inte vill ha några ombildningar. Så har man ju alltid tyckt. Nu blir i stället de hårt prövade Sundbybergarna svikna igen. Inte bra.

Ombildningarna stoppas främst genom att nya ägardirektiv har drivits igenom för det kommunala bostadsbolaget Förvaltaren. I ägardirektiven framgår att ombildning bara ska vara tillåtet i stadsdelar där hyresrätten är ”den dominerande upplåtelseformen”.

Den 8 januari lämnade jag in ett överklagande av detta beslut till Länsrätten. Genom att bara tillåta ombildning i vissa stadsdelar följer man inte en av portalparagraferna i kommunallagen – alla kommunmedlemmar ska behandlas lika. Det är inte bostadsadressen som ska bestämma vilka möjligheter man har. Socialdemokraterna brukar prata mycket om rättvisa, inget fel i det. Men det blir fel när man på detta sätt går i främsta ledet för stt skapa orättvisa och motsättningar mellan delar av vår stad.

Denna historia fick mig att fundera lite längre på detta med våra förvaltningsdomstolar. I detta fall fungerar de egentligen som en slags kommunal författningsdomstol.

Visst kan det bli bökigt och byråkratiskt. Avgöranden ta lång tid och försena processer, det är inte bra. Men dess principiella tanke, möjligheten att överpröva kommunpolitikers beslut i maktdelningens tecken, är i grunden mycket sund.

Detta behövs särskilt i riksdagen.

På kommunal nivå kan det prövas om kommunala beslut, från fullmäktige och nämnder, är förenliga med exempelvis kommunallagen. Skulle denna möjlighet inte finnas skulle landets kommuner snabbt förvandlas till någon form av hertigdömen, ännu mer än de i vissa fall redan är.

Före valet kritiserades regeringen Persson för att ha blivit någon form av nytt kungligt hov. Att så blev fallet är inte konstigt om man har denna bakgrund i huvudet. Riksdagens beslut borde därför alltid kunna prövas gentemot grundlagen i en domstol.

Framför allt (s) har ständigt kritiserat detta, eftersom det skulle vara en inskränkning av demokratin – Riksdagen är demokratiskt vald och är den högsta beslutande församlingen utan att andra institutioner ska kunna sätta käppar i hjulen.

Jag menar att detta är genuint feltänkt av flera skäl. Dels är det en logisk kullerbytta eftersom fullmäktigeförsamlingar också är demokratiskt valda, och deras beslut kan överprövas redan idag. Eller påstår (s) att de valsedlar man lägger i den gula urnan är ”mer demokratiska”?

Men det främsta skälet är att demokrati inte är samma sak som folkvald diktatur. Bara för att en församling är demokratiskt vald innebär inte det att den ska bestyckas med oinskränkt makt. Om 1900-talet lärde oss någonting var det att en demokratiskt vald församling inte är en garant för demokrati – demokratin måste vinnas varje dag och makten ständigt balanseras mellan flera, gärna demokratiskt valda, församlingar.

Tala är silver..

Efter två rejäla förkylningar under jul- och nyårshelgerna har jag nu tappat rösten. Kanske är det någon som tycker det är skönt att jag inte pratar så mycket… Kan man klassa det som yrkesskada?

Får försöka kompensera detta bakslag genom att skriva desto mer på bloggen.

Budgetdebatt 2007

Kort kan man ändå kommentera årets budgetdebatt, även om den gick av stapeln före jul och före alla de obligatoriska förkylningarna under helgerna.

Vi tampades från klockan ett på eftermiddagen till ca halv två på natten. Trots den långa tidsrymden var det en klargörande och rätt spänstig debatt, även om det blev lite segt mot slutet. Runt tolv tror jag att den siste tappre århöraren kastade in handduken. Så ska det inte behöva vara. Sundbybergarna har rätt att få ta del av det politiska samtalet på ett enkelt sätt.

Vi borde därför införa webbsändningar och det arbete som inletts för att göra budgetdebatterna rappare och mer sakliga bör fortsätta. Värt att notera att inledningsanförandena som förra året drog ut till runt en tre kvart, i år var begränsade till max fem minuter. Ett steg på vägen.

Jag ställde ett antal enkla frågor till socialdemokraterna (fritt ur minnet):

• Kommer de äldre att få valfrihet i hemtjänsten, i enlighet med väljarnas vilja i valet 2006?
• Kommer ni att hålla  ert löfte att låta de påbörjade ombildningarna fortsätta?
• Hur kommer det sig att arbetslösheten minskar, socialbidragsberoendet minskar och lönerna ökar i enlighet med alliansens politik för en tydlig arbetslinje, när ni sa att resultatet kommer att bli tvärt om? Vad säger att ni har rätt nu när ni hade fel på samtliga dessa punkter inför valet?

Det verkar ha varit svåra frågor eftersom inga svar kom, trots att jag upprepade dem flera gånger från talarstolen. Nåväl.

Avslutningsvis mitt inledningsanförande som presenterar huvuddragen i de politiska konfliktlinjer som finns i Sundbyberg, samt hur vi, tillsammans i en allians, vill förbättra Sundbyberg:

Fru ordförande, ledamöter och åhörare!

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet har vunnit väljarnas förtroende i Sundbyberg. Under år 2007 har en mängd positiva förändringar genomförts för vår stad. Arbetslösheten och utanförskapet har minskat, skolresultaten har förbättrats, köerna i äldreomsorgen är borta, kvalitetssatsningar har genomförts. Kommunens ekonomi är sanerad och budgeten är i balans för första gången på sex år. Sundbyberg är idag en bättre stad än för ett år sedan. Vi vill att detta arbete för en bättre stad ska fortsätta.

***

Vi har en genomtänkt strategi för vår stad. En plan för hur Sundbyberg kan bli ännu bättre.

Den verksamhet som kommunen bedriver ska kännetecknas av hög kvalitet, tydlig uppföljning och medborgarinflytande genom valfrihet. På så sätt skapas på sikt en verksamhet som är anpassad efter de behov sundbybergarna har, samtidigt som den anpassas till en föränderlig värld.

***

Vi tror att ett Sundbyberg som kan erbjuda en skola där barnen får goda framtidsmöjligheter, trygga gator och torg, en värdig äldreomsorg, ett växande näringsliv, en god livsmiljö och ett bra utbud av fritidsaktiviteter – samtidigt som kommunalskatten håller en låg nivå, det är en kommun där framtidstron och optimismen växer. Det är en attraktiv stad. Det är en stad där fler vill växa upp, leva och arbeta. Det är den stad vi gemensamt vill arbeta för

***

Mot detta står ett socialdemokratiskt styre utan andra idéer än att ta och behålla makten. Det blev tydligt för väljarna i senaste valet och därför fick Socialdemokraterna sparken. Det var inte svårt att se varför, fyra nedlagda äldreboenden, nedlagda skolor och sämre resultat. Höjd skatt – men ändå en kommunal ekonomi i moras.

***

Nu ser vi att de är tillbaka igen. Med samma politik som tidigare, men utan folkets stöd.

Trots löften om att satsa på skola och äldreomsorg väljer socialdemokraterna att satsa dubbelt så mycket pengar på jippon och egna stödorganisationer som på förskolan. De väljer dessutom att satsa tre gånger så mycket på byråkrati som på äldreomsorg. Trots att de körde skolresultaten i länets botten under förra mandatperioden gör de inom skolan ingen särskild satsning alls.

Denna politik går hand i hand med er politik på nationell nivå:

• Det ska bli mer lönsamt att inte arbeta
• Det ska bli mer lönsamt att inte göra sina läxor
• Det ska bli mer lönsamt att begå brott
• Det ska bli mer lönsamt att bli politiker

Sveken är också tillbaka:

I er politiska plattform skriver ni ”Valfrihet och kvalitet för barnen och föräldrarna” – men ni stoppar nu tre friskolor i Sundbyberg.

I er politiska plattform skriver ni ”Valfrihet och kvalitet i äldreomsorgen” – men ni tänker stoppa hela hemtjänstreformen i Sundbyberg.

I er politiska plattform skriver ni ”Valfrihet och kvalitet i boendet” – men ni tänker stoppa ombildningarna i Sundbyberg, trots löftet att låta påbörjade ombildningar fortsätta.

I er politiska plattform skriver ni delaktighet för medborgarna – men ni respekterar inte ett demokratiskt val

I kontrast till Socialdemokraternas återställare presenterar Allians för Sundbyberg en stark budget med fokus på kunskap, kvalitet och valfrihet. Bland annat med satsningar på bättre studieresultat i skolan och mer personal inom äldreomsorgen. Totalt satsar vi 5,5 mkr mer på skolan och 3 mkr mer på äldreomsorgen. Detta parat med en skattesänkning med 20 öre. Allt det här mot bakgrund av en ekonomi i balans för första gången på sex år. Dessutom behöver tryggheten förbättras i staden. Det är positivt att polisen nu förstärks, men det handlar också om att prioritera trygghetsfrämjande belysning, förbättra städningen och rensa Sundbyberg från klotter och skadegörelse.  För detta tillför vi ca 1 mkr

Vi har tagit oss an de problem som Sundbybergarna ser. Med Sundbybergarnas bästa för ögonen har vi på ett år sett till att göra Sundbyberg till en bättre stad, för alla. Men det finns mycket kvar att göra.

***

Vi hoppas på att fullmäktige denna dag respekterar väljarnas röst för drygt ett år sedan och stöder arbetet för ett bättre Sundbyberg. Jag har gott hopp om detta. För det är ju som  ändå som vänsterpartiets gruppledare, Johan Reuterham, säger; Moderaterna gör en ju en så väldigt stor sak av det här med demokrati.