Ståplats nybroviken för oönskade storregioner

Det verkar som om ansvarskommittén idag sänktes till havets botten. Gott så. Åtminstone tanken på att påtvinga Sverige nya storregioner verkar ha gått på pumpen.

Jag har följt denna utredning med ett halvt öga från det att den startade för fyra år sedan. I Svensk Linje nr 2 2003 (ej online) skrev jag kritiskt under rubriken ”Svegfors i regeringens tjänst” att utredningen mest verkar handla om en strävan efter att centralisera, under förevändningen att det är nödvändigt i en mer dynamisk tid och där statlig rättighetslagstiftning ställer större krav på kommuner och landsting.

Det som framstod som en mycket ödmjuk och trevande ansats andades istället slutsatser som i princip var förutbestämda. President Persson var så att säga inte nöjd med reviret.

Alliansens linje är därför betydligt sundare. Där slår man vakt om det lokala självstyret i den meningen att ska det ske sammanslagningar ska det inte påtvingas uppifrån.

Vi tror på ett Sverige som växer underifrån. I vissa delar av landet kan regioner vara den bästa vägen framåt, i andra delar kan andra lösningar vara aktuella. Det viktiga är medborgarperspektivet och det handlar om jobb, välfärd, trygghet och tillgången till en god miljö.

Mycket bra. Det som är i fokus är resultaten. Funkar sjukvården? Lär sig barnen något i skolan? Organisationsformen, som visserligen politiker älskar att vältra sig i, är underordnat.

Regeringen kommer dock, med denna nya linje att möta två tuffa frågor.

1. Vad är underifrån? Är det när de två-tre polarna till kommunalråd känner för att slå sig samman så att de kan få en ursäkt att bygga ett nytt glassigt kommunhus? Eller är det att folket på gatan reser sig till förmån för ett nytt storlandsting. För, om någon undrade, det kommer inte att hända.

2. Hur hanteras olikheter som uppstår i självstyrets spår? I Sverige sätts ofta likhetstecken mellan olikheter och orättvisor. Dramaturgin kring att barnen i Årjäng minsann får skolskjuts, men inte de i Haninge, när de faktiskt båda bor 4,23 kilometer från skolan är järnstark. Väljer regeringen nu självstyret måste de också vara beredda på att ta debatten.

Det skulle jag välkomna. En ökad institutionell konkurrens skulle vara sund. Men det är en sak att vara för något som låter vackert på pappret, och en sak att ta de tuffa politiska konsekvenserna.