Att grenom att reglera kampanjfinansiering snöpa den ur demokratisk synpukt olyckliga partidiciplinen borde vara en prioritet för en ansvarsreform som avser att göra riksdagsmännens personliga mandat till en realitet. Denna bör naturligtvis också behandla att ett av våra partier genom korruption kan spendera tiofalt alla andra tillsammans under valerörelserna.

Man bör också betänka att med personval i enmansvalkretsar ett parti kan uppnå majoritet parlamentet med bara en fjärdedel av de avlagda rösterna eller förlora valet med tre fjärdedelar beroende på hur de fördelas. Detta möjliggör valfusk genom att flytta valkretsgränserna. Vi behöver inte tvivla en sekund på att socialdemokraterna skulle fuska på detta sätt och anse det vara deras självklara privilegium. En annan aspekt, som kan ses som en nackdel, är att systemet i sannolika fall skulle leda till tvåpartisystem. Med två valomgångar skulle dessa två problem inte bli lika uttalade men om man i den andra tar in båda kandidaterna med ett röstetal viktat efter valresultatet slipper man dessa nackdelar.

Sett från min horisont har svensk politik succussivt degenererat just till följd av bristen på starka inslag av personval.

Till din blogg kom jag via Dick som jag med stort nöje och stor behållning läser varje dag.

Erik